30 maj

säger hejdå. igår till staden. hejdå cafe luxenburg. hejdå van gogh. hejdå maskdansare. hejdå träd. hejdå spårvagnar. hejdå platser i mig. hejdå fåglar. idag till lägenheten. hejdå terass. hejdå dator. hejdå utsikt. hejdå fåtölj. hejdå kylskåp. hejdå all mat jag ätit. hejdå dusch. hejdå bok. hejdå detta liv. här. tack.

28 maj

på The Dam, ett stort torg.

sträcker på mig. rullar med axlarna. detta är platsen och här är jag. känner gatsten genom skorna. känner. höger fot rör sig i ständig markkontakt ut till sidan. vänster fot står stilla. så långt det bara går. nu nere nära marken. vänster fot släpar efter i marken. jag står upp på höger fot i kontakt med gatstenen. vänster fot i luften svävar. långsamt. vilsamt. känner med foten bakom mig, senare, tar ett steg bakåt. rör mig långsamt bakåt på linje, balanserar på en fot, känner efter med den andra bakom och sätter sen ner den. jag vet inget om vad som finns bakom mig. jag vet att torget är stort. det är kväll, mörkt men upplyst av lampor. jag hör människor omkring mig. går länge. känner lukten av ett cannabismoln. stannar. skvätter mig på stället. armarna svänger runt mig. långsammare.

springer runt på torget tills jag ser gatusten med ljusare färg i ett stråk. stannar i stråket, lägger mig på mage och hasar mig framåt gungande från sida till sida. upp på huk. lutar mig bakåt, ligger på rygg. fötterna en bit ovanför marken. ser himmel, stadshimmel. ljus från staden vägen mellan mig och universum. lugn. något runt mjukt i mina armar som jag bär fram i torget. det sjunker in i mig. handen smeker mitt huvud, ansikte, håret, följer en linje mitt över pannan, näsan, munnen, hakan, tröjkragen, dragkedjan, gylfen, ena byxbenen, ner stannar i uppviket på byxan. benet flyttar runt handen. jag stoppar händerna i fickorna på min gröna huvtröja. nu är jag en turist som går på huk över torget.

27 maj

i en vildvuxen rondell vid Tropenmuseet, ett antropologiskt museum.

ritualrit jag dansar här rondellen i världen. med i kroppen rörelser, berättelser, rytmer, röster, historia och nu. jag dansar vad jag sett och hört. och nyfikenhet. och all dans som finns. afrika, asien, europa, arabvärlden, markerad polska och slängpolska. skvätter med foten, gungar i höften, tyngdpunkten rör sig upp och ner, långsamare, smeksamt, groteskt, markerat, rörligt, och ut i platsen.

26 maj

i Amstelpark.

kväll. tomt på människor. en cirkel i stenplattor med träd runt omkring. kroppen känner flera olika sorters stenplattor, men bara ett ord. snurrar runt platsen som jag nu på besök. ett löv och jag blåser runt på marken. ser himlen när jag Da Vinci-ligger i stencirkeln. full av mjuka vita moln i olika nyanser med blått som lyser igenom lite här och var. kvällssol som lyser igenom reflekteras i bladblad. på fötterna dans med mage full av indonesisk mat.

med min axelväska rör jag mig genom parken. tänker vi är ett. tydlig känsla av tyngd, av väska mot höft, av rem mot axel. motstånd, avstånd, fastkedjad i dagen. kommer till en liten damm. här en fågel som lite liknar en häger fast rundare, fiskar, spegelbild i vattnet. stilla fågeln och jag. långsamt. och så fångst, och svälj. jag fortsätter ljudlöst genom parken, en snigel med hus korsar en stig. genom skogsparti på smala stigar.

ut till stor damm, stora gräsmattor. här rymd, luft, skymning. väskan på en bänk. gräsmattan lockar mig i dans. kropp. liv. utan tänk, ord, minne. platsen i mig. fåglar som sover en bit bort, snart natt. kroppen ryckglid. aikidorull. slowmo. leder. delar. ögon.

25 maj

på en öppen plats med bänkar vid korsningen Koningsplew och Singel.

minnet i kroppen här. stenplattor, träd, människor på bänkar, nivåer, trottoarer. svävande. mej är olik jag. håret mot plattorna, händerna lyssnar marken. ryggrad. över yta. så i vardag. sen i grönt. hör ett ljud bakom mig, det är en påtänd man som ropar och spottar mot mig. han kommer mot mig och vill kyssa mig på handen, jag är tydlig med att jag gärna dansar men ingen kroppskontakt. han accepterar uppenbarligen. vi dansar, lite capoeiralikt fast hela tiden upprätt. så går han och sätter sig med sina kompisar igen. jag vidare nu i stort stort. knäna rör sig i gången sida sida. följer linjer i marken. sightseeing runt platsen. springer. hoppar på ett ben. lätthet upp. marken igen drar mig, drar handen, underarmen, hela armen. känns äckligt här nere. jag upp igen. Evelyn från Göteborg som jag mött en stund tidigare sitter på en av bänkarna, jag kommer sitter bredvid. vi pratar om detta här, sedan åker vi kanalbåt.

24 maj

i Florapark. i Noord.

stekande sol och mycket plats. jag. andas. skutt spring åt olika håll. ryckningar böljar genom kroppen. riktningar. står på en fot. en hund passerar, rör sig i kringelkrokar, också jag. nu dramatiskt när jag plockar en tusensköna. går med den i riktning mot ett träd långt bort, kroppen i sidled. fötter upp och i marken med breda ben, skvättiga och markerade steg. jag är kissnödig. vändning. den raka armen med blomman längst ut är nu sist. blomarmen skiftar håll när den vill -leken. blomman dyker långsamt mot marken med ljudeffekter, studsar upp igen, gör saltomortaler och annat. landar till slut som planterad.

kroppen upp i luften, strävar högt upp, armen handen sträcka sträcka, tar ner armen den gör lite av varje, kroppen strävar fortfarande uppåt. handen försvinner bakom huvudet, sjunker ner mot marken, resten av mig följer med och landar mjukt i gräset på rygg. armarna gnuggar ansiktet, solen skiner starkt, ben gnuggar knä. jag håller solen i ena handen, balanserar den på armen. sitter upp. händerna studsar som vattendroppar längs med kroppen. armhävningar. gräset luktar gräs. en svart fågel en bit bort står med näbben i gräset. jag har huvudet i gräset. ser en stor blomgeting, den rör sig snabbt, rörelsen är inne i mig nu.

jag sitter och skriver på en bänk i skuggan. två damer med hundar sätter sig på bänken bredvid. hälsar. när de går pratar de lite med mig, jag nickar och upprepar lite, antar ”ha en bra dag etc.” nu fångar rörelsen mig. kroppen på gången. växlar mellan danskropp, mimkropp och vardagskropp. en lång berättelse växer fram i bilder, hållningar, nyanser och stämningar. avståndet upp på bänken är kort. upp och ner. längs med linjer och ytor. sitta stå ligga. båda bänkarna påbörjas och avslutas. basen på gången med inbrytningar in på gräsmattan. när någon går förbi på stigen går jag åt sidan. vi ler mot varandra. solen skiner/går i moln/skiner. en farbror säger något som påminner om: fortsätt dansmaskin… alla pratar de holländska och när jag säger ”sorry” upprepar de samma sak på holländska en gång till. jag ler och nickar. jag finns här.

en kvinna pratar en massa, så tillslut på engelska. jag pratar om att det är härligt att dansa. hon pratar om att det är speciellt här i Noord.

jag minns delar av ett kepsparti. nu långt ner i pannan dans. drar kepsen åt sidan = breakdancerytm. i handen – något grekiskt som går snabbare och snabbare, blir en palestinsk melodi, jag viftar med kepsen som om det var en näsduk. kepsen är fikonlövet i paradiset. jag bär den mellan låren och magen.

22 maj

någonstans mellan flygplatsen och Amsterdam, vid en stor sjö.

fuktig sand mellan tårna, borrar ner fotsulorna. går i vattenbrynet. vattnet är kallt. lyfter snabbt upp varje fot igen. vattnet är nu en vän som smeker mina rötter och jag är vaken vaken. ena foten gräver sig bakåt upp på stranden i takt med några svallvågor. foten kommer längre och längre bort från resten av mig. den färdas tillbaka genom luften, högt böjt knä. tårna rör inte marken, de pekar uppåt. så upptäcker jag gräset i stora kliv. det är regn i luften, gräset är fullt med vattendroppar. höger hand vilar på ryggen, så börjar den röra sig, den kliar som en krabbhand. krabbhanden svingar sig genom luften fram, resten av mig börjar röra mig runt i en cirkel, handen talar sitt eget språk. jag minns en pinne med ena foten – handen plockar upp den. nu är pinnen en förbindelselänk mellan mina båda händer. en balanspinne. jag ritar i sanden. står upp och tittar på havet, släpper pinnen och lyssnar efter ljudet när den träffar sanden.

jag återupptar cirkeln, gående i gräset. ibland bryts gåendet av en rörelseserie som börjar i en kroppsdel och rör sig vidare genom sin egen logik – när serien ebbar ut går jag i cirkeln igen. jag lutar mig raklång mot en pirvägg av stenplattor som det växer gräs bland. drar upp tröjan från underarmarna, får rysningar när gräset berör mina armar. det lämnar droppspår efter sig. händerna smeker/känner över plattorna och känner sedan vidare i ansiktet som för att förmedla känslan vidare. jag plockar ett stort grässtrå med ax och petar med det i näsan, under näsan och vid överläppen, det kittlar – jag låter det kittla. ser mig omkring. ropar I love you och sedan I love me. allt grönare. en kanin sitter framför en buske en bit bort. den lyssnar.