säger hejdå. igår till staden. hejdå cafe luxenburg. hejdå van gogh. hejdå maskdansare. hejdå träd. hejdå spårvagnar. hejdå platser i mig. hejdå fåglar. idag till lägenheten. hejdå terass. hejdå dator. hejdå utsikt. hejdå fåtölj. hejdå kylskåp. hejdå all mat jag ätit. hejdå dusch. hejdå bok. hejdå detta liv. här. tack.

på The Dam, ett stort torg.

sträcker på mig. rullar med axlarna. detta är platsen och här är jag. känner gatsten genom skorna. känner. höger fot rör sig i ständig markkontakt ut till sidan. vänster fot står stilla. så långt det bara går. nu nere nära marken. vänster fot släpar efter i marken. jag står upp på höger fot i kontakt med gatstenen. vänster fot i luften svävar. långsamt. vilsamt. känner med foten bakom mig, senare, tar ett steg bakåt. rör mig långsamt bakåt på linje, balanserar på en fot, känner efter med den andra bakom och sätter sen ner den. jag vet inget om vad som finns bakom mig. jag vet att torget är stort. det är kväll, mörkt men upplyst av lampor. jag hör människor omkring mig. går länge. känner lukten av ett cannabismoln. stannar. skvätter mig på stället. armarna svänger runt mig. långsammare.

springer runt på torget tills jag ser gatusten med ljusare färg i ett stråk. stannar i stråket, lägger mig på mage och hasar mig framåt gungande från sida till sida. upp på huk. lutar mig bakåt, ligger på rygg. fötterna en bit ovanför marken. ser himmel, stadshimmel. ljus från staden vägen mellan mig och universum. lugn. något runt mjukt i mina armar som jag bär fram i torget. det sjunker in i mig. handen smeker mitt huvud, ansikte, håret, följer en linje mitt över pannan, näsan, munnen, hakan, tröjkragen, dragkedjan, gylfen, ena byxbenen, ner stannar i uppviket på byxan. benet flyttar runt handen. jag stoppar händerna i fickorna på min gröna huvtröja. nu är jag en turist som går på huk över torget.

i en vildvuxen rondell vid Tropenmuseet, ett antropologiskt museum.

ritualrit jag dansar här rondellen i världen. med i kroppen rörelser, berättelser, rytmer, röster, historia och nu. jag dansar vad jag sett och hört. och nyfikenhet. och all dans som finns. afrika, asien, europa, arabvärlden, markerad polska och slängpolska. skvätter med foten, gungar i höften, tyngdpunkten rör sig upp och ner, långsamare, smeksamt, groteskt, markerat, rörligt, och ut i platsen.

i Amstelpark.

kväll. tomt på människor. en cirkel i stenplattor med träd runt omkring. kroppen känner flera olika sorters stenplattor, men bara ett ord. snurrar runt platsen som jag nu på besök. ett löv och jag blåser runt på marken. ser himlen när jag Da Vinci-ligger i stencirkeln. full av mjuka vita moln i olika nyanser med blått som lyser igenom lite här och var. kvällssol som lyser igenom reflekteras i bladblad. på fötterna dans med mage full av indonesisk mat.

med min axelväska rör jag mig genom parken. tänker vi är ett. tydlig känsla av tyngd, av väska mot höft, av rem mot axel. motstånd, avstånd, fastkedjad i dagen. kommer till en liten damm. här en fågel som lite liknar en häger fast rundare, fiskar, spegelbild i vattnet. stilla fågeln och jag. långsamt. och så fångst, och svälj. jag fortsätter ljudlöst genom parken, en snigel med hus korsar en stig. genom skogsparti på smala stigar.

ut till stor damm, stora gräsmattor. här rymd, luft, skymning. väskan på en bänk. gräsmattan lockar mig i dans. kropp. liv. utan tänk, ord, minne. platsen i mig. fåglar som sover en bit bort, snart natt. kroppen ryckglid. aikidorull. slowmo. leder. delar. ögon.

på en öppen plats med bänkar vid korsningen Koningsplew och Singel.

minnet i kroppen här. stenplattor, träd, människor på bänkar, nivåer, trottoarer. svävande. mej är olik jag. håret mot plattorna, händerna lyssnar marken. ryggrad. över yta. så i vardag. sen i grönt. hör ett ljud bakom mig, det är en påtänd man som ropar och spottar mot mig. han kommer mot mig och vill kyssa mig på handen, jag är tydlig med att jag gärna dansar men ingen kroppskontakt. han accepterar uppenbarligen. vi dansar, lite capoeiralikt fast hela tiden upprätt. så går han och sätter sig med sina kompisar igen. jag vidare nu i stort stort. knäna rör sig i gången sida sida. följer linjer i marken. sightseeing runt platsen. springer. hoppar på ett ben. lätthet upp. marken igen drar mig, drar handen, underarmen, hela armen. känns äckligt här nere. jag upp igen. Evelyn från Göteborg som jag mött en stund tidigare sitter på en av bänkarna, jag kommer sitter bredvid. vi pratar om detta här, sedan åker vi kanalbåt.

i Florapark. i Noord.

stekande sol och mycket plats. jag. andas. skutt spring åt olika håll. ryckningar böljar genom kroppen. riktningar. står på en fot. en hund passerar, rör sig i kringelkrokar, också jag. nu dramatiskt när jag plockar en tusensköna. går med den i riktning mot ett träd långt bort, kroppen i sidled. fötter upp och i marken med breda ben, skvättiga och markerade steg. jag är kissnödig. vändning. den raka armen med blomman längst ut är nu sist. blomarmen skiftar håll när den vill -leken. blomman dyker långsamt mot marken med ljudeffekter, studsar upp igen, gör saltomortaler och annat. landar till slut som planterad.

kroppen upp i luften, strävar högt upp, armen handen sträcka sträcka, tar ner armen den gör lite av varje, kroppen strävar fortfarande uppåt. handen försvinner bakom huvudet, sjunker ner mot marken, resten av mig följer med och landar mjukt i gräset på rygg. armarna gnuggar ansiktet, solen skiner starkt, ben gnuggar knä. jag håller solen i ena handen, balanserar den på armen. sitter upp. händerna studsar som vattendroppar längs med kroppen. armhävningar. gräset luktar gräs. en svart fågel en bit bort står med näbben i gräset. jag har huvudet i gräset. ser en stor blomgeting, den rör sig snabbt, rörelsen är inne i mig nu.

jag sitter och skriver på en bänk i skuggan. två damer med hundar sätter sig på bänken bredvid. hälsar. när de går pratar de lite med mig, jag nickar och upprepar lite, antar ”ha en bra dag etc.” nu fångar rörelsen mig. kroppen på gången. växlar mellan danskropp, mimkropp och vardagskropp. en lång berättelse växer fram i bilder, hållningar, nyanser och stämningar. avståndet upp på bänken är kort. upp och ner. längs med linjer och ytor. sitta stå ligga. båda bänkarna påbörjas och avslutas. basen på gången med inbrytningar in på gräsmattan. när någon går förbi på stigen går jag åt sidan. vi ler mot varandra. solen skiner/går i moln/skiner. en farbror säger något som påminner om: fortsätt dansmaskin… alla pratar de holländska och när jag säger ”sorry” upprepar de samma sak på holländska en gång till. jag ler och nickar. jag finns här.

en kvinna pratar en massa, så tillslut på engelska. jag pratar om att det är härligt att dansa. hon pratar om att det är speciellt här i Noord.

jag minns delar av ett kepsparti. nu långt ner i pannan dans. drar kepsen åt sidan = breakdancerytm. i handen – något grekiskt som går snabbare och snabbare, blir en palestinsk melodi, jag viftar med kepsen som om det var en näsduk. kepsen är fikonlövet i paradiset. jag bär den mellan låren och magen.

någonstans mellan flygplatsen och Amsterdam, vid en stor sjö.

fuktig sand mellan tårna, borrar ner fotsulorna. går i vattenbrynet. vattnet är kallt. lyfter snabbt upp varje fot igen. vattnet är nu en vän som smeker mina rötter och jag är vaken vaken. ena foten gräver sig bakåt upp på stranden i takt med några svallvågor. foten kommer längre och längre bort från resten av mig. den färdas tillbaka genom luften, högt böjt knä. tårna rör inte marken, de pekar uppåt. så upptäcker jag gräset i stora kliv. det är regn i luften, gräset är fullt med vattendroppar. höger hand vilar på ryggen, så börjar den röra sig, den kliar som en krabbhand. krabbhanden svingar sig genom luften fram, resten av mig börjar röra mig runt i en cirkel, handen talar sitt eget språk. jag minns en pinne med ena foten – handen plockar upp den. nu är pinnen en förbindelselänk mellan mina båda händer. en balanspinne. jag ritar i sanden. står upp och tittar på havet, släpper pinnen och lyssnar efter ljudet när den träffar sanden.

jag återupptar cirkeln, gående i gräset. ibland bryts gåendet av en rörelseserie som börjar i en kroppsdel och rör sig vidare genom sin egen logik – när serien ebbar ut går jag i cirkeln igen. jag lutar mig raklång mot en pirvägg av stenplattor som det växer gräs bland. drar upp tröjan från underarmarna, får rysningar när gräset berör mina armar. det lämnar droppspår efter sig. händerna smeker/känner över plattorna och känner sedan vidare i ansiktet som för att förmedla känslan vidare. jag plockar ett stort grässtrå med ax och petar med det i näsan, under näsan och vid överläppen, det kittlar – jag låter det kittla. ser mig omkring. ropar I love you och sedan I love me. allt grönare. en kanin sitter framför en buske en bit bort. den lyssnar.

i Amstelpark

jag går långsamt genom parken tillsammans med Jon. häckar, labyrinter. det är kväll i luften. stora tomma ytor. det är sällan vi ser någon annan. underlaget skiftar mot fötterna, och ljuset. går genom en lövtunnel in i en djungel av ljud och grönt och helighet. tiden stannar och jag dansar helighet inne i mig högt till himlen.

vidare nu gräsyta med fontän, förbi ett gammalt spårvagnsspår, ett glashus, in i rodondendrondalen. ner. in i. omsluter. lövverk mellan oss och himlen nu, ljus sipprar in och färgas grönt av bladen. rosa blommor. fuktigt på marken.

jag står bland buskarna och rör mig i mellanrummen. löv mot kroppen, i munnen – minns det som om de är mycket giftiga. fränt. spottar. spottar. spottar längs en pinne som sticker upp ur marken. jag är en förbindelselänk mellan buskarna. jag är en buske, mina blad är i kvällen, i rhodondendronhemmet.

i Flevopark

inuti en stor rhodondendronbuskehäck. nära marken, min värld bland tunna stammar, trycker mej fram mellan dem, huvudet känner vägen. de rör sig stammarna och sätter busken i gungning. jag lutar ryggen mot en stam, vi gungar med huvudet lutat bakåt. solen genom bladverket, rosa blommor. svajar med händerna stammar och ser mönster i luften.

rör mig mot ett stort träd bakom häcken i en glänta. en hemlig plats. blad av flera olika sorter dansar runt min kropp. de dras närmare av mig. vi är samma. hos trädet bark mot kroppen. jag är precis lagom lång för att stå under en av grenarna. fötterna på marken, huvudet växer ihop med grenens undersida. jag huvud följer grenen bort från storstammen. den växer högre och högre – på tå. så tvingas huvudet och grenen bryta sin symbios. tvekan. händerna känner grenen, kraft uppåt följer grenen tillbaka till storstammen. flyter vidare. ner på marken. jord mot magen, händerna. flyter horisontellt. nära nära. upp på huk. ser mina händer jord, blad, närmare, närmare. gnider in ansiktet. jord, bark, blad smulas och drösslar ner mot marken. står. händerna närmar mig Jon. känner hud. mage. rygg. kroppen nära här. ansikte mot kropp. varmare än bark.

i hamnen.

här gick jag igår natt på väg hem från HetVeem theatre. nu tillbaka igen. ute på en brygga. ingen liten träbrygga utan en båtbrygga av stål, asfalt och småsten. jag på bryggan. solen skiner varmt och stenarna sticker fötterna, aj, aj. bryggan rör sig av blåst och båtvågor, den rör sig under mina fötter. jag flyttar dem försiktigt runt på bryggan. sänker tyngdpunkten, nu rörligare i ben, höft och fötter. en svan närmar sig långsamt, den vaggar fram på vågorna, jag vaggas av bryggan. jag har öppna handflator. jag vill hoppa hoppa, men småsten, aj, aj. känner småsten med händerna, armarna – ligger på rygg. ser mina ben röra mig med himlen. när jag senare reser mig upp har jag prickmönster på handflatorna.

är mellan två stolpar och hänger, lägger vikt, vilar, känner. sticker fram huvudet som en sköldpadda. rör mig rumpa bak. jag är Afrika. armar och vind. höfter runt runt, armar runt runt. stilla. vinden mot halsen. ner genom kroppen. fötterna. fötterna framåt. till ett räcke. jag står på mellanpinnen, alltså en bit upp, med räcket mellan benen. Nu är jag frihetsgudinnan. stark. lång. rak. jag välkomnar alla som åker in i hamnen. skapar vatten och vågor. böjer huvudet bakåt och öppnar och stänger munnen.

nu igen läser jag om miget och jaget i ”Märk världen, en bok om vetenskap och intuition” av Tor Nörretranders (med norskt ö). 

det är tydligt när jag improviserar att det inte bara är jag som rör mig utan också mig som rör mig. mig improviserar tillsammans med jag, växelvis.  Fysisk rörelse, känsla, stämmning, görande, uppslukning accompanjeras av jaget som i medvetandet fantiserar vidare kring det som händer, formulerar sig kring det som sker, efterkonstruerar, ropar förslag till vidare skeenden eller hindrar pågående intiativ.

jag funderar kring vad som händer när jag skriver, jag minns vissa bilder, saker som blivit tänkta, fantiserade. Jag minns min bild av mig.  som att minnas i kroppen någon form av rörelsetyp eller stämning och så gör jaget en transformation, tror att det är en översättning, men det är som ett urval delvis på slump. en liknelse. en fantasi om stunden… tänker på att det finns rörelsespråk, dvs språk för rörelse. notationstekniker. men jag tror inte det är svaret på frågan jag funderar kring.

går förbi Damsquare, hör ett långt melodiöst klockspel från ”rådhuset” – genklang i kroppen.

i hamnen. gräs/grusplätt i närheten av Stedelijk museums tillfälliga placering bakom centralstationen.

jag hittar snäckor. havsspår. fotograferar lite, en bra ingång, batteriet tar slut i kameran. kyrkklang i kroppen. mjuka gröna vasstrån i ansiktet och längs höger arm, hud (drar upp tröjan), spårsignaler, blåst, vågor dansar mig. också Afrika dansar mig. och fantasin om uppenbarelse och taichi-ande. ord rörelse i mig. här världen här. och solen skiner nu i mitt ansikte och hela mig dansar solen.

altanaktigt utrymme på Willemstraat.

i solen, solvarma plattor mot fötterna. rör mig in i den trekantiga platsen. en långarmad underställströja vill bara bli halvt avtagen, jag är nu en dubbelvarelse. mina armar är utan händer. slänger och dänger runt huvudet. när tröjan bara sitter fast runt huvudet försöker hakan fixa sista biten med hjälp av tungan, tillslut hjälper huvudet till och kastar av tröjan och nu står på den. måste varit nere på marken. jag en liten liten sten i handen och jag rör mig med den och släpper den och små studs. och jag upp och ner och studs åt olika håll. på väg mot ett mellanrum mellan två husväggar, in med huvudet, ner mot marken, händerna i. lukt lukt pissegränd. dansar lukten ut på solplattorna.

dans på plattorna, händerna i relation till bröst- och höft- och benpartierna, och rörelse jag vet inte hur men kroppen så och så och så och så, liggande på rygg, rullar runt runt, och rullar ner för kanten och där ligger på sidan med all tyngd på ena armen och den är platt och lyfter från den och nu platt arm längs med trottoaren och vilsamt litet dunfjun virvlar nere vid mitt huvud. sitter på kanten, hittar en snäcka, tittar på den, bygger ett torn med lite av varje, fingrarna känner tårna och mellan tårna och håller fast lilltån och stortån och tårna i mitten rör sig.

öppen plats på Palmgracht.

huvudet i en hög planta, knäna lutar vikt mot krukan, känner planta. tittar grönt i mitten och en spalje för plantan att klättra på. huvudet skakar som blommorna i vind. stilla. krukan solvarm, len mot rumpan när jag sitter. sitter på en liten återvinningslåda för papper, känner rumpan, glider, flyger, hänger.

här finns ihopsatt bord med bänkar med tak, jag upp på, hänger under, klättrar. här skönt att sitta under bordet i solen, tittar ut och länge världen här och tryggt tryggt, handen egen undersökning på marken under väntande. upp på bänken igen, tar av mig långarmad tröja och tunna byxor, har långkalsonger under, och nu fri som naken. känns. rörelse med taket, huvud där och armar och båtför och rör mig, och jag tänker på annat, och kroppen rör mig.

på marken, ytan. kropp kropp kropp kroppsdelar avlöser varandra i rörelsen framåt, stilla, snabbt, ryck, ryck, ryck, glid, glid, på rygg, sväva, och jag behöver ett större ordförråd. huvudet sida till sida och armarna över huvudet. formar huvud med båda händerna och nu två huvuden.

dansar och sjunger The Ark’s The worrying kind. sjunger i mikrofon.

i Oesterpark.

här går jag i parken och tänker på vind, rörelse och stillbild. jag fotograferar vind i träd och buskar.

ser en fantastisk och oroande skulpturgrupp. shared past, common future. Nationalmonument 2002. The history of Slavery. (Först en stor person formad som fören på en båt, öppen för världen, sedan en mindre person, öppen för världen, så en port, och på andra sidan om den en grupp människor, bundna i rep och förbundna med varandra genom händer och rep, som långsamt rör sig framåt.) fotograferar, sen fortsätter se och känna in platsen i hela mig. lånar deras poser och följer vidare i rörelse. människogruppen har litet synfält, jag är hos dem tittar stort och litet. ser träd och vind och himmel och dansar, och fötter och betong. smälter in i statyerna och ändrar platsen. ser människor sitta på bänkar en bit bort runt omkring statyplatsen. jag ler mot tre män som är närmast, de ler tillbaka, uppfattar min tvekan och ropar något på holländska, så på engelska - You’re free to do what you like!

in i min värld igen. idag jag och statyerna och träden och vinden och allt allt. två trädgårdsarbetare sätter upp ett lågt rabattstaket precis bredvid – vi har pratat lite om vattenpass innan och lever nu i våra egna världar sida vid sida. kroppen i platsen ibland i relation till statyerna, och så fristående, ett ickeföreställande universum. ner på betongen. där finns små stenar, jag bildar ett streck som blir en pil som visar vägen in genom porten, jag följer den förbi statyn som halvt står och blockerar vägen. ute. står mellan de två ”fria” skulpturerna – båda med riktning rakt fram. jag står i skuggan av den största, ser mest dens stora rumpa hela tiden. mig öppnar världen alla håll. släpper min plats i ledet.

den stora statyn är ihålig, har ett djupt klangfyllt ljud, den som precis kommit ut genom porten har en ljusare distinktare ljudklang men folkmassan är helt klanglös. jag hänger i skulpturen längst bak i massan närmare och närmare betongen, glider framför den bakersta statyn genom ett hål mellan armar, ben och rep, vidare fram genom gruppen – benen upp från marken, huvudet bakåt, ligger i deras famnar. nu som ett spädbarn. kommer att tänka på vitas förtryck av svarta och jag är vit och vi är tillsammans, och jag klättrar på dem. och jag piskar dem nu.

ansikte nära mitt ansikte. nummer på ryggen från 1 till 10 och så den kortaste längst bak onumrerad. jag ser min fot i luften, foten som burit min tyngd när jag klättrat inne i porten, nu i luften utan port och jag som när som helst tar avstamp i luften och hänger högre upp. och en liten fågel med blått bröst som flyttar runt mellan huvudena, och jag står helt stilla och önskar att den väljer mitt huvud, men smart fågel. all respekt.

i en stor park bakom amsterdamsmässhallar RAI.

på en gräsmatta, nyklippt, känsla av rymd. sol. vind. och vatten som alltid. barfota, rullar gräsbollar under fötterna. lätthet, balans. aikidorullningar framåt och bakåt – gräs över hela mig. rörelser i kontakt med marken och luften. armar/ben. rörelser/varande i kropp flödar ur mig. jag lever i rörelse på platsen. flowsviter med övergångar. ser kaniner… så skutt. öppen, avslappnad. välkommen här. några unga tjejer kommer förbi, nyfikna. vi danskommunicerar på håll. de tror jag gör taichi, capoeira eller något liknande.. vad heter det? vi pratar om att röra sig, om att vara ute och om denna parken. en liten kille på en gräsmatta övar på att stå på händer. jag rör mig och upplever nu mina rörelser som balinesiska och asiatiska. i mig berättelser.