kraften, jag, svänger stora rörelser kropp över hel värld. landar i kontakt med uppe och nere. luft som strömmar mellan fingrarna, golv fotsulor och levande tacksamhet.

vass, torra långa gräs talar med mig, jag sjunger mikael wiehes så flyger mitt hjärtas fågel, vassen dansar, det luktar tång och grönt om vartannat. 

jag letar bland snåren nere vid andra sjön efter det jag inte hittar, en rosaröd snigelsnäcka som bor i ett träd, barr som sticks, en skakning längs ryggraden,  jag bär ett träd på ryggen, små gröna växter, krusningen på ytan, malmös siluett, min fågel flyger i en båge ner mot vattenytan och upp igen. hopkrupen lutad mot, sjunker in, fångas upp av marken. backar in i famnen, omsluten av årsringar. jag är avsaknaden av hud med vantar och mössa, det enda som sticker ut är ansiktet som smeks av barken. det enda som känner i världen, resten är två par ögon och kyla/värme. byxorna tar emot när jag svingar mitt ena ben upp i trädet, letat länge och är nu på väg uppåt, barken skiftar har tid i sitt mönster här där jag stannar.

fingertopparna pulserar känner över trä och kullersten, över kropp regnar de från himlen, växer sig inåt. fötterna är någon annans inkrökta, gången ihärdigt besvärlig, rytmen oberäknelig. på väg att. ur ingenting, detta, skjuter iväg med knäet något som senare landar i en krampaktig hand. jag böjer försiktigt ut fingrarna igen. håller luften på avstånd, skyddar ansiktet. placerar mig på bästa platsen.

lyfts uppåt, framåt av hela kroppen/jag som sprudlar. armarna vevar runt. dirigerar vindkraftverk, en svart stor fågel på avstånd, en svala, ett träd som vajar. dirigerar ett annat träd mera ryckigt, en åker, några duvor.

det är sant att jag är här i det ljusgrön där nyutslagna träd och en kall vind dansar med mig. Blanka sitter en bra bit bort och tittar på, skäller så fort jag försvinner utom synhåll. på gräsmattan överraskar jag mig själv med kullerbyttor på rad i hög fart, på grönbete spritter det som sägs vara kropp, gräset doftar starkt av gräs.

På döda lövbädden bland violer, stammar och små gröna skott, jag ser att de har skira skrynkliga vingar på väg att veckla ut sig, en skatt. en svart plastkåpa som det står NISSAN på följer mig från stubbe till stubbe. farten avtar nu med NISSAN på huvudet skrider fram. en svart nyckelpiga med gula prickar. skrider. tumlar runt. ligger bland fjolårslöv och dansar uppe bland trädkronorna. en duva slår sig ner högt här uppe på det som nu också är jag. tankar vandrar mig hem.

sjunker neråt, trycker mig, bröstkorg och ansikte begravs. står på huvudet när fötterna får fäste runt en skåpsknopp, världen upp och ner infälld mellan soffa och ovanskåp, det susar, snurrar. på huk när ryggraden sjunger. Gunnar är med i båten, färdas, gnider nos mot det som sägs vara mitt ansikte. torrfodret krasar mellan tänderna, rycker i det som sägs vara min överkropp, halsen formar sig mellan huvud och skuldror. ormen visar vägen, blottar ett aaaaaaa, käken släpper taget om sitt byte, med små rörelser väcker blodomloppet ner i tårna.

Bland levande träd och flera döda stammar som fallit i nån storm med rötter och allt. rotsystemen förr hemliga nu blottade som kartor. jag färdas längs med.

solen mot huden. en spindel vandrar på min arm, en fluga på låret undersöker mig, kittlar. solvarm mossa på dött träd, kroppstyngd på stam. om alla tider finns samtidigt är jag ett spädbarn som vilar tryggt på mage på någons arm. en vaggvisa. fåglarna viska ord av kärlek.

jag följer biet och flyger från vitsippa till vitsippa. på huk lämnar fötterna marken och tyngdkraften drar mig tillbaka, under löven från i höstas borrar ner i fuktig jord. en annan död stam, murket trä, legat länge, nu är jag här. lång ryggen sträcker upp drar, en fot växer samman, den andra svävar uppåt äntligen. hängande mellan två stammar, fötterna mot deras bark skaver. vibrerar inuti och rörelser som trycker sig ut. ner. puls i magen mot marken. solen gnistrar i spindeltrådar. jag gråter utan tårar, vaggar fram och tillbaka och är igen på barnhemmet jag såg på tv. lyssnar till ett torkat löv när det långsamt smulas sönder i mindre och mindre bitar. smeker varandra, vitsippsmattan, mitt ansikte, samtidigt.

Framför bänken. åkrar nysått duvor som flyger när jag klumpar fram och tillbaka med rullande höfter. text surrar i min kropp som äntligen lägger sig på mage och smakar på gräset, glipan mellan byxorna och tröjan, vinden, med grässtrået fast i jorden och i min mun, tungan leker. jag flyter runt. har längtat och nu mellan världar utan att veta vad som kommer. vinden blåser omkull mig huvud ner bland gräs och jord en myra jag andas ljudligt på. sträcker mig bort armar, händer, fötter, ben. genom kriskålen mot väggen lukat murbruk. nakna bröst och mage känner skrovlig vägg, näsan följer spåren av len färg. jag springer upp i ett stort gammalt träd där barken fläckvis har ramlat av. det lena döda. gunnar jamar nedanför.

Inne i hönshuset i en annan tid, rör mig långsamt längs med betonggolvet, på väg att lägga mig till ro, om och om igen på olika sätt, pressar ut huvudet genom hönsluckan på marken. hittar död gråsugga och död fluga, går på jakt hittar flera delar av en död påfågelfjäril och en till död gråsugga, lite fågelbajs. en död fluga har fastnat på min tröja. i hela rummet studsar mot väggarna läpparna smakar sig själva. fönster utan glas där fingrar rör sig ut och in.

På bänken pressar sig ryggen mot ryggstödet, vågor genom kroppen. gunnar hoppar upp bredvid jamar otåligt, klättrar upp i mitt knä, trampar med framtassarna, lägger sig på den döda flugan och spinner. jag hör ett flygplan, levande fåglar, duvor och olika slags kvitterfåglar. ser skylten skymta borta på vägen välkommen till flyingebygden.

sträcker på mig. rullar med axlarna. detta är platsen och här är jag. känner gatsten genom skorna. känner. höger fot rör sig i ständig markkontakt ut till sidan. vänster fot står stilla. så långt det bara går. nu nere nära marken. vänster fot släpar efter i marken. jag står upp på höger fot i kontakt med gatstenen. vänster fot i luften svävar. långsamt. vilsamt. känner med foten bakom mig, senare, tar ett steg bakåt. rör mig långsamt bakåt på linje, balanserar på en fot, känner efter med den andra bakom och sätter sen ner den. jag vet inget om vad som finns bakom mig. jag vet att torget är stort. det är kväll, mörkt men upplyst av lampor. jag hör människor omkring mig. går länge. känner lukten av ett cannabismoln. stannar. skvätter mig på stället. armarna svänger runt mig. långsammare.

springer runt på torget tills jag ser gatusten med ljusare färg i ett stråk. stannar i stråket, lägger mig på mage och hasar mig framåt gungande från sida till sida. upp på huk. lutar mig bakåt, ligger på rygg. fötterna en bit ovanför marken. ser himmel, stadshimmel. ljus från staden vägen mellan mig och universum. lugn. något runt mjukt i mina armar som jag bär fram i torget. det sjunker in i mig. handen smeker mitt huvud, ansikte, håret, följer en linje mitt över pannan, näsan, munnen, hakan, tröjkragen, dragkedjan, gylfen, ena byxbenen, ner stannar i uppviket på byxan. benet flyttar runt handen. jag stoppar händerna i fickorna på min gröna huvtröja. nu är jag en turist som går på huk över torget.

ritualrit jag dansar här rondellen i världen. med i kroppen rörelser, berättelser, rytmer, röster, historia och nu. jag dansar vad jag sett och hört. och nyfikenhet. och all dans som finns. afrika, asien, europa, arabvärlden, markerad polska och slängpolska. skvätter med foten, gungar i höften, tyngdpunkten rör sig upp och ner, långsamare, smeksamt, groteskt, markerat, rörligt, och ut i platsen.

kväll. tomt på människor. en cirkel i stenplattor med träd runt omkring. kroppen känner flera olika sorters stenplattor, men bara ett ord. snurrar runt platsen som jag nu på besök. ett löv och jag blåser runt på marken. ser himlen när jag Da Vinci-ligger i stencirkeln. full av mjuka vita moln i olika nyanser med blått som lyser igenom lite här och var. kvällssol som lyser igenom reflekteras i bladblad. på fötterna dans med mage full av indonesisk mat.

med min axelväska rör jag mig genom parken. tänker vi är ett. tydlig känsla av tyngd, av väska mot höft, av rem mot axel. motstånd, avstånd, fastkedjad i dagen. kommer till en liten damm. här en fågel som lite liknar en häger fast rundare, fiskar, spegelbild i vattnet. stilla fågeln och jag. långsamt. och så fångst, och svälj. jag fortsätter ljudlöst genom parken, en snigel med hus korsar en stig. genom skogsparti på smala stigar.

ut till stor damm, stora gräsmattor. här rymd, luft, skymning. väskan på en bänk. gräsmattan lockar mig i dans. kropp. liv. utan tänk, ord, minne. platsen i mig. fåglar som sover en bit bort, snart natt. kroppen ryckglid. aikidorull. slowmo. leder. delar. ögon.

minnet i kroppen här. stenplattor, träd, människor på bänkar, nivåer, trottoarer. svävande. mej är olik jag. håret mot plattorna, händerna lyssnar marken. ryggrad. över yta. så i vardag. sen i grönt. hör ett ljud bakom mig, det är en påtänd man som ropar och spottar mot mig. han kommer mot mig och vill kyssa mig på handen, jag är tydlig med att jag gärna dansar men ingen kroppskontakt. han accepterar uppenbarligen. vi dansar, lite capoeiralikt fast hela tiden upprätt. så går han och sätter sig med sina kompisar igen. jag vidare nu i stort stort. knäna rör sig i gången sida sida. följer linjer i marken. sightseeing runt platsen. springer. hoppar på ett ben. lätthet upp. marken igen drar mig, drar handen, underarmen, hela armen. känns äckligt här nere. jag upp igen. Evelyn från Göteborg som jag mött en stund tidigare sitter på en av bänkarna, jag kommer sitter bredvid. vi pratar om detta här, sedan åker vi kanalbåt.

stekande sol och mycket plats. jag. andas. skutt spring åt olika håll. ryckningar böljar genom kroppen. riktningar. står på en fot. en hund passerar, rör sig i kringelkrokar, också jag. nu dramatiskt när jag plockar en tusensköna. går med den i riktning mot ett träd långt bort, kroppen i sidled. fötter upp och i marken med breda ben, skvättiga och markerade steg. jag är kissnödig. vändning. den raka armen med blomman längst ut är nu sist. blomarmen skiftar håll när den vill -leken. blomman dyker långsamt mot marken med ljudeffekter, studsar upp igen, gör saltomortaler och annat. landar till slut som planterad.

kroppen upp i luften, strävar högt upp, armen handen sträcka sträcka, tar ner armen den gör lite av varje, kroppen strävar fortfarande uppåt. handen försvinner bakom huvudet, sjunker ner mot marken, resten av mig följer med och landar mjukt i gräset på rygg. armarna gnuggar ansiktet, solen skiner starkt, ben gnuggar knä. jag håller solen i ena handen, balanserar den på armen. sitter upp. händerna studsar som vattendroppar längs med kroppen. armhävningar. gräset luktar gräs. en svart fågel en bit bort står med näbben i gräset. jag har huvudet i gräset. ser en stor blomgeting, den rör sig snabbt, rörelsen är inne i mig nu.

jag sitter och skriver på en bänk i skuggan. två damer med hundar sätter sig på bänken bredvid. hälsar. när de går pratar de lite med mig, jag nickar och upprepar lite, antar ”ha en bra dag etc.” nu fångar rörelsen mig. kroppen på gången. växlar mellan danskropp, mimkropp och vardagskropp. en lång berättelse växer fram i bilder, hållningar, nyanser och stämningar. avståndet upp på bänken är kort. upp och ner. längs med linjer och ytor. sitta stå ligga. båda bänkarna påbörjas och avslutas. basen på gången med inbrytningar in på gräsmattan. när någon går förbi på stigen går jag åt sidan. vi ler mot varandra. solen skiner/går i moln/skiner. en farbror säger något som påminner om: fortsätt dansmaskin… alla pratar de holländska och när jag säger ”sorry” upprepar de samma sak på holländska en gång till. jag ler och nickar. jag finns här.

en kvinna pratar en massa, så tillslut på engelska. jag pratar om att det är härligt att dansa. hon pratar om att det är speciellt här i Noord.

jag minns delar av ett kepsparti. nu långt ner i pannan dans. drar kepsen åt sidan = breakdancerytm. i handen – något grekiskt som går snabbare och snabbare, blir en palestinsk melodi, jag viftar med kepsen som om det var en näsduk. kepsen är fikonlövet i paradiset. jag bär den mellan låren och magen.

fuktig sand mellan tårna, borrar ner fotsulorna. går i vattenbrynet. vattnet är kallt. lyfter snabbt upp varje fot igen. vattnet är nu en vän som smeker mina rötter och jag är vaken vaken. ena foten gräver sig bakåt upp på stranden i takt med några svallvågor. foten kommer längre och längre bort från resten av mig. den färdas tillbaka genom luften, högt böjt knä. tårna rör inte marken, de pekar uppåt. så upptäcker jag gräset i stora kliv. det är regn i luften, gräset är fullt med vattendroppar. höger hand vilar på ryggen, så börjar den röra sig, den kliar som en krabbhand. krabbhanden svingar sig genom luften fram, resten av mig börjar röra mig runt i en cirkel, handen talar sitt eget språk. jag minns en pinne med ena foten – handen plockar upp den. nu är pinnen en förbindelselänk mellan mina båda händer. en balanspinne. jag ritar i sanden. står upp och tittar på havet, släpper pinnen och lyssnar efter ljudet när den träffar sanden.

jag återupptar cirkeln, gående i gräset. ibland bryts gåendet av en rörelseserie som börjar i en kroppsdel och rör sig vidare genom sin egen logik – när serien ebbar ut går jag i cirkeln igen. jag lutar mig raklång mot en pirvägg av stenplattor som det växer gräs bland. drar upp tröjan från underarmarna, får rysningar när gräset berör mina armar. det lämnar droppspår efter sig. händerna smeker/känner över plattorna och känner sedan vidare i ansiktet som för att förmedla känslan vidare. jag plockar ett stort grässtrå med ax och petar med det i näsan, under näsan och vid överläppen, det kittlar – jag låter det kittla. ser mig omkring. ropar I love you och sedan I love me. allt grönare. en kanin sitter framför en buske en bit bort. den lyssnar.

jag går långsamt genom parken tillsammans med Jon. häckar, labyrinter. det är kväll i luften. stora tomma ytor. det är sällan vi ser någon annan. underlaget skiftar mot fötterna, och ljuset. går genom en lövtunnel in i en djungel av ljud och grönt och helighet. tiden stannar och jag dansar helighet inne i mig högt till himlen.

vidare nu gräsyta med fontän, förbi ett gammalt spårvagnsspår, ett glashus, in i rodondendrondalen. ner. in i. omsluter. lövverk mellan oss och himlen nu, ljus sipprar in och färgas grönt av bladen. rosa blommor. fuktigt på marken.

jag står bland buskarna och rör mig i mellanrummen. löv mot kroppen, i munnen – minns det som om de är mycket giftiga. fränt. spottar. spottar. spottar längs en pinne som sticker upp ur marken. jag är en förbindelselänk mellan buskarna. jag är en buske, mina blad är i kvällen, i rhodondendronhemmet.