5 maj

vid gröna portarna

fingertopparna pulserar känner över trä och kullersten, över kropp regnar de från himlen, växer sig inåt. fötterna är någon annans inkrökta, gången ihärdigt besvärlig, rytmen oberäknelig. på väg att. ur ingenting, detta, skjuter iväg med knäet något som senare landar i en krampaktig hand. jag böjer försiktigt ut fingrarna igen. håller luften på avstånd, skyddar ansiktet. placerar mig på bästa platsen.

lyfts uppåt, framåt av hela kroppen/jag som sprudlar. armarna vevar runt. dirigerar vindkraftverk, en svart stor fågel på avstånd, en svala, ett träd som vajar. dirigerar ett annat träd mera ryckigt, en åker, några duvor.