3 maj

på soffan i östravagn

sjunker neråt, trycker mig, bröstkorg och ansikte begravs. står på huvudet när fötterna får fäste runt en skåpsknopp, världen upp och ner infälld mellan soffa och ovanskåp, det susar, snurrar. på huk när ryggraden sjunger. Gunnar är med i båten, färdas, gnider nos mot det som sägs vara mitt ansikte. torrfodret krasar mellan tänderna, rycker i det som sägs vara min överkropp, halsen formar sig mellan huvud och skuldror. ormen visar vägen, blottar ett aaaaaaa, käken släpper taget om sitt byte, med små rörelser väcker blodomloppet ner i tårna.