2 maj
Linnebjär bortanför stigarna
Bland levande träd och flera döda stammar som fallit i nån storm med rötter och allt. rotsystemen förr hemliga nu blottade som kartor. jag färdas längs med.
solen mot huden. en spindel vandrar på min arm, en fluga på låret undersöker mig, kittlar. solvarm mossa på dött träd, kroppstyngd på stam. om alla tider finns samtidigt är jag ett spädbarn som vilar tryggt på mage på någons arm. en vaggvisa. fåglarna viska ord av kärlek.
jag följer biet och flyger från vitsippa till vitsippa. på huk lämnar fötterna marken och tyngdkraften drar mig tillbaka, under löven från i höstas borrar ner i fuktig jord. en annan död stam, murket trä, legat länge, nu är jag här. lång ryggen sträcker upp drar, en fot växer samman, den andra svävar uppåt äntligen. hängande mellan två stammar, fötterna mot deras bark skaver. vibrerar inuti och rörelser som trycker sig ut. ner. puls i magen mot marken. solen gnistrar i spindeltrådar. jag gråter utan tårar, vaggar fram och tillbaka och är igen på barnhemmet jag såg på tv. lyssnar till ett torkat löv när det långsamt smulas sönder i mindre och mindre bitar. smeker varandra, vitsippsmattan, mitt ansikte, samtidigt.
