hovden. inne bakom vita gardiner, ute sol och fjäll
kraften, jag, svänger stora rörelser kropp över hel värld. landar i kontakt med uppe och nere. luft som strömmar mellan fingrarna, golv fotsulor och levande tacksamhet.

hovden. inne bakom vita gardiner, ute sol och fjäll
kraften, jag, svänger stora rörelser kropp över hel värld. landar i kontakt med uppe och nere. luft som strömmar mellan fingrarna, golv fotsulor och levande tacksamhet.
vid östravagn i habo ljung mellan två sjöar och ett hav
vass, torra långa gräs talar med mig, jag sjunger mikael wiehes så flyger mitt hjärtas fågel, vassen dansar, det luktar tång och grönt om vartannat.
jag letar bland snåren nere vid andra sjön efter det jag inte hittar, en rosaröd snigelsnäcka som bor i ett träd, barr som sticks, en skakning längs ryggraden, jag bär ett träd på ryggen, små gröna växter, krusningen på ytan, malmös siluett, min fågel flyger i en båge ner mot vattenytan och upp igen. hopkrupen lutad mot, sjunker in, fångas upp av marken. backar in i famnen, omsluten av årsringar. jag är avsaknaden av hud med vantar och mössa, det enda som sticker ut är ansiktet som smeks av barken. det enda som känner i världen, resten är två par ögon och kyla/värme. byxorna tar emot när jag svingar mitt ena ben upp i trädet, letat länge och är nu på väg uppåt, barken skiftar har tid i sitt mönster här där jag stannar.
vid gröna portarna
fingertopparna pulserar känner över trä och kullersten, över kropp regnar de från himlen, växer sig inåt. fötterna är någon annans inkrökta, gången ihärdigt besvärlig, rytmen oberäknelig. på väg att. ur ingenting, detta, skjuter iväg med knäet något som senare landar i en krampaktig hand. jag böjer försiktigt ut fingrarna igen. håller luften på avstånd, skyddar ansiktet. placerar mig på bästa platsen.
lyfts uppåt, framåt av hela kroppen/jag som sprudlar. armarna vevar runt. dirigerar vindkraftverk, en svart stor fågel på avstånd, en svala, ett träd som vajar. dirigerar ett annat träd mera ryckigt, en åker, några duvor.
i östragårdsparken
det är sant att jag är här i det ljusgrön där nyutslagna träd och en kall vind dansar med mig. Blanka sitter en bra bit bort och tittar på, skäller så fort jag försvinner utom synhåll. på gräsmattan överraskar jag mig själv med kullerbyttor på rad i hög fart, på grönbete spritter det som sägs vara kropp, gräset doftar starkt av gräs.
På döda lövbädden bland violer, stammar och små gröna skott, jag ser att de har skira skrynkliga vingar på väg att veckla ut sig, en skatt. en svart plastkåpa som det står NISSAN på följer mig från stubbe till stubbe. farten avtar nu med NISSAN på huvudet skrider fram. en svart nyckelpiga med gula prickar. skrider. tumlar runt. ligger bland fjolårslöv och dansar uppe bland trädkronorna. en duva slår sig ner högt här uppe på det som nu också är jag. tankar vandrar mig hem.

på soffan i östravagn
sjunker neråt, trycker mig, bröstkorg och ansikte begravs. står på huvudet när fötterna får fäste runt en skåpsknopp, världen upp och ner infälld mellan soffa och ovanskåp, det susar, snurrar. på huk när ryggraden sjunger. Gunnar är med i båten, färdas, gnider nos mot det som sägs vara mitt ansikte. torrfodret krasar mellan tänderna, rycker i det som sägs vara min överkropp, halsen formar sig mellan huvud och skuldror. ormen visar vägen, blottar ett aaaaaaa, käken släpper taget om sitt byte, med små rörelser väcker blodomloppet ner i tårna.

Linnebjär bortanför stigarna
Bland levande träd och flera döda stammar som fallit i nån storm med rötter och allt. rotsystemen förr hemliga nu blottade som kartor. jag färdas längs med.
solen mot huden. en spindel vandrar på min arm, en fluga på låret undersöker mig, kittlar. solvarm mossa på dött träd, kroppstyngd på stam. om alla tider finns samtidigt är jag ett spädbarn som vilar tryggt på mage på någons arm. en vaggvisa. fåglarna viska ord av kärlek.
jag följer biet och flyger från vitsippa till vitsippa. på huk lämnar fötterna marken och tyngdkraften drar mig tillbaka, under löven från i höstas borrar ner i fuktig jord. en annan död stam, murket trä, legat länge, nu är jag här. lång ryggen sträcker upp drar, en fot växer samman, den andra svävar uppåt äntligen. hängande mellan två stammar, fötterna mot deras bark skaver. vibrerar inuti och rörelser som trycker sig ut. ner. puls i magen mot marken. solen gnistrar i spindeltrådar. jag gråter utan tårar, vaggar fram och tillbaka och är igen på barnhemmet jag såg på tv. lyssnar till ett torkat löv när det långsamt smulas sönder i mindre och mindre bitar. smeker varandra, vitsippsmattan, mitt ansikte, samtidigt.


Vid hönshuset.
Framför bänken. åkrar nysått duvor som flyger när jag klumpar fram och tillbaka med rullande höfter. text surrar i min kropp som äntligen lägger sig på mage och smakar på gräset, glipan mellan byxorna och tröjan, vinden, med grässtrået fast i jorden och i min mun, tungan leker. jag flyter runt. har längtat och nu mellan världar utan att veta vad som kommer. vinden blåser omkull mig huvud ner bland gräs och jord en myra jag andas ljudligt på. sträcker mig bort armar, händer, fötter, ben. genom kriskålen mot väggen lukat murbruk. nakna bröst och mage känner skrovlig vägg, näsan följer spåren av len färg. jag springer upp i ett stort gammalt träd där barken fläckvis har ramlat av. det lena döda. gunnar jamar nedanför.
Inne i hönshuset i en annan tid, rör mig långsamt längs med betonggolvet, på väg att lägga mig till ro, om och om igen på olika sätt, pressar ut huvudet genom hönsluckan på marken. hittar död gråsugga och död fluga, går på jakt hittar flera delar av en död påfågelfjäril och en till död gråsugga, lite fågelbajs. en död fluga har fastnat på min tröja. i hela rummet studsar mot väggarna läpparna smakar sig själva. fönster utan glas där fingrar rör sig ut och in.
På bänken pressar sig ryggen mot ryggstödet, vågor genom kroppen. gunnar hoppar upp bredvid jamar otåligt, klättrar upp i mitt knä, trampar med framtassarna, lägger sig på den döda flugan och spinner. jag hör ett flygplan, levande fåglar, duvor och olika slags kvitterfåglar. ser skylten skymta borta på vägen välkommen till flyingebygden.

säger hejdå. igår till staden. hejdå cafe luxenburg. hejdå van gogh. hejdå maskdansare. hejdå träd. hejdå spårvagnar. hejdå platser i mig. hejdå fåglar. idag till lägenheten. hejdå terass. hejdå dator. hejdå utsikt. hejdå fåtölj. hejdå kylskåp. hejdå all mat jag ätit. hejdå dusch. hejdå bok. hejdå detta liv. här. tack.
på The Dam, ett stort torg.
sträcker på mig. rullar med axlarna. detta är platsen och här är jag. känner gatsten genom skorna. känner. höger fot rör sig i ständig markkontakt ut till sidan. vänster fot står stilla. så långt det bara går. nu nere nära marken. vänster fot släpar efter i marken. jag står upp på höger fot i kontakt med gatstenen. vänster fot i luften svävar. långsamt. vilsamt. känner med foten bakom mig, senare, tar ett steg bakåt. rör mig långsamt bakåt på linje, balanserar på en fot, känner efter med den andra bakom och sätter sen ner den. jag vet inget om vad som finns bakom mig. jag vet att torget är stort. det är kväll, mörkt men upplyst av lampor. jag hör människor omkring mig. går länge. känner lukten av ett cannabismoln. stannar. skvätter mig på stället. armarna svänger runt mig. långsammare.
springer runt på torget tills jag ser gatusten med ljusare färg i ett stråk. stannar i stråket, lägger mig på mage och hasar mig framåt gungande från sida till sida. upp på huk. lutar mig bakåt, ligger på rygg. fötterna en bit ovanför marken. ser himmel, stadshimmel. ljus från staden vägen mellan mig och universum. lugn. något runt mjukt i mina armar som jag bär fram i torget. det sjunker in i mig. handen smeker mitt huvud, ansikte, håret, följer en linje mitt över pannan, näsan, munnen, hakan, tröjkragen, dragkedjan, gylfen, ena byxbenen, ner stannar i uppviket på byxan. benet flyttar runt handen. jag stoppar händerna i fickorna på min gröna huvtröja. nu är jag en turist som går på huk över torget.
i en vildvuxen rondell vid Tropenmuseet, ett antropologiskt museum.
ritualrit jag dansar här rondellen i världen. med i kroppen rörelser, berättelser, rytmer, röster, historia och nu. jag dansar vad jag sett och hört. och nyfikenhet. och all dans som finns. afrika, asien, europa, arabvärlden, markerad polska och slängpolska. skvätter med foten, gungar i höften, tyngdpunkten rör sig upp och ner, långsamare, smeksamt, groteskt, markerat, rörligt, och ut i platsen.