ovanan rör mig uppåt, under mig smeker foten den döda stammen len i barklöshet. grenar växer ut. barkstruktur på mina armar. svajar. hänger styrkan i armarna. ögonen blicken öppnar inåt till Narnia.
mot den öppna lilla gläntan, dyker ner med små gröna plantor mot ansiktet. bestiger, ingår. tårna bär bark. ansikte bär bark, smeker barkens insida. färdas genom luften.
skratt i mitt öra från en bit bort, i mig högt skratt tillbaka lämnar läpparna i skrattsamtal. ett bi alldeles nära tar över min kropp i surrande. pinnen bryts ner i ilskna småbitar, kvar är vapnet som siktar framåt. skjuter biet självet saluterar. vaknar. dansar hela kroppens dans.
på gräsmattan framför Botildenborgs vattentorn 17 maj 2009
andas genom huden utan tyg. gåshud blandas med gräsdoft och dagg, gnider, rullar. dansar och stegar min plätt. att skutta.
med tyghud. min hand och en grästuva är förbindelsen mellan mig och jorden. min tyngd vilar bakåt, hålls uppe av greppet om tuvan. rötterna släpper långsamt segt, smeker mitt ansikte. jag minns hur det känns att gråta.
vid bäcken inne i dungarna bakom Jägersro 3 maj 2009
mina armar i hav av mängder av stammar. mina händer, min vikt, kondens. upp och ner omger det görna ljuset mig. jag sjunker ner blött varmt mellan stammarna ansiktet andas jord, grenar förmultnar.
stora stenar bär mig när jag glider ner i glömskan igen. vilar höften, bröstkorgen, låren, benen överallt något som tar emot mig vaggar smeker tröstar. i drömmen all tid i världen fyller min blick.
nu växer djungeln eller om jag krymper, vilar under gula smörblommor som silar solen över huden.
vid cykelvägen i korsningen Nobelvägen / Lönngatan 28 april 2009
utan tankens medgivande uppe på stenplattorna vid elskåpet. mossa fingrar och murgröna ögonen tränger ut genom planket och jag släpper ut mig skräckblandad förtjusning. vinden värmer den passerande farten mellan fingrarna. doften vita påskliljor rysningar från näsan ut i kroppen skälver av tårar och handlederna sätter mig i rörelse. den nya gräset i den nya tiden och nu det våta i gräset bland påskliljorna inte längre något hinder välkomnar min kropp tillbaka.
en röd tulpan utan stjälk. någon har varit här före min tid. spår – en tulpanknopp plockad på en plats utom synhåll från här vilar bredvid mig i gräset och bakom mitt öra väcker min högra sida. jag hör. jag knäpper upp drar ner för att andas luftfuktighet mot hud mot bröst.
Lämna ett svar